I början på månaden åkte jag ner till Trelleborg för att gå agilitykurs för Zeljko Gora. Träningen var väldigt intressant och jag fick som vanligt skäll för att jag är för passiv i min handling.. Förstår inte detta :) hur svårt ska det vara lixom? :)
 
Vi kollade snabbt på kontakthindrena för att kolla om det såg bra ut eller om han kunde bistå med några tips i träningen.
Jytte hade ju som sagt 2 av 2 på med Jytte på alla hindrena. I förra inlägget skrev jag ju att jag var lite fundersom på hur jag ska göra med Tess eftersom jag tycker att 2 +2 tar för lång tid.
 
Zeljko höll med mig. På balansen såg det bra ut. Hon har bra fart och stannade snabbt på kontaktfältet. Han tyckte inte att vi skulle ändra detta och det vill jag inte heller eftersom hon är så storgalopperad.
 
På A-hindret däremot så tog det som jag alltid tyckte, på TOK för lång tid. När hon kommer över krönet så saknar hon ner och nästan kröper ner sista biten. Så vi testade running på A-hindret istället. Och hon verkade ha naturlig avmätning på galoppsprången på A-hindret och vi tjänade nästan 2 SEKUNDER! Det är jättelång tid!
 
Så 2 dagar efter så åkte jag till Fagersta för att tävla 2 dagars. 2 agilitylopp alltså för att testa hur det skulle fungera med running.
 
Jag klippte ihop en kort film med fokus på A-hindret från Fagersta tävlingarna och jag är nöjd... Alla tävlingar efter har jag kört Running på oxå och det har gått jättebra.
 
 

Jag har lite smått börjat introducera A-hindret för Tess och har börjat tänka i tankarna på om jag ska ha running contacts eller 2 av 2 på, på balanshindrena.

Jag ser både för och nackdelar med med bägge metoderna och blir lite konfunderad i vilken jag ska välja.

Jytte har ju 2 av 2 på. Nu i klass 3 så kommer hon förmodligen aldrig vinna nått agility lopp med tanke på de lite sämre tiderna vi får eftersom hon är lite stor galopperad och den metoden kostar väldigt mycket tid eftersom hunden faktiskt saknar ner ganska mycket innan hon ska "trampa".
MEN Jytte har heller aldrig haft nått kontaktfälts fel under hennes tävlings karriär. Vi är ju alltid väldigt säkra på hinder men lite långsammare.
Denna säkerhet har gett oss raket fart upp till klass 3. Hon var ju bara 2 år!

Running ger ju en mycket snabbare hund både före/efter och på hindret och ger därmed snabbare tider. Om man nu bara ser till kontaktfälts hindrena. MEN jag har sett många som kör running som får kontaktfälts fel lite då och då. Dels för att det sista galopp språnget blir för stort och de faktiskt missar kontakt fältet, eller för att domaren inte hinner se att hunden faktiskt har en tass på och ger 5 fel för att hon/han tror att det missades..

Så vad väljer man?

Jag och V diskuterade detta lite och det var som han sa. Säg att ex: var 5:e tävling blir 5 fel på kontaktfält och du topp placerar dig på resten för att du får så bra tider. Då kan det vara värt det..
JA jag håller faktiskt med...

Men tänk om den 5:e gången är på ett SM eller VM?
Då kan man tappa hur många topp placeringar som helst och hamna nedanför den som tar sig runt felfritt med 2 av 2 på som fick något sämre tid....

Nu tävlar jag inte på den nivån (än) och jag är mycket väl medveten om att det är andra faktorer på banan som kan påverka placeringar. Men om vi ser till kontaktfälten....

Återigen.. Vad väljer man?

Häromdagen så åkte jag ut med mina hundar och tränade upplet med Mariah.
Det skulle vara Tess första upplet i skog med väldigt högt gräs.

Vi la ut 16 dummys och hundarna fick leta hejvilt.
Jag är väldigt förvånad över hur snabbt Tess snappar upp vad hon ska göra. Hon kollade på de vuxna hundarna nån minut först. Sedan skickade jag henne.. Utan hjälper från mig och hon kommer glatt in med dummy efter dummy.

Och när det är dags för de andra hundarna att jobba så sitter eller ligger hon på fint vid sidan om och väntar på sin tur..