En vardag med hund och andra äventyr

Ja… kollar ner på tidigare inlägg och ser att återupptagning av bloggen inte blev speciellt långvarig.

Av nån anledning vill jag inte stänga ner bloggen trots att jag inte skriver nånting iden, förutom de enstaka inläggen nån gång per år. Men denna gången ska jag försöka bättre mig,, Öhh..ja typ!

 Det är ju lite tragiskt att jag inget skriver i den eftersom jag egentligen gillar att skriva  ”Dagbok” som en minnessammanfattning av livet då mitt minne faktiskt är lika med noll.

Så här kommer en kort resumé av det gångna året.

Nu ska vi se…. Jag skrev senast i somras… strax innan jag drog med mina närmsta vänner på en JÄTTE JÄTTE LÅNG bilresa upp till Kiruna och Kebnekaise. Vi åkte direkt efter jobbet en fredag eftermiddag och bilade ett helt dygn nonstop till Nikkaloukta som det så fint heter innan vi packade på oss vandringsryggsäckarna och började traska mot fjällstationen.

Jag, V och 3 vänner. Alla med var sin hund.

Mariah med Bubblan, Mats & Flisa, Jag & Amber, Gurra & Vegas och V med Ebba

Jag hade med mig min bästa Amber och V hade med sig Ebba. Jyttejävel fick stanna hemma då jag ansåg att hon var lite för liten för denna otroliga påfrestning. Men nästa gång så….

Vilken vansinnesresa! Ett dygn i bil är ju inte jätteskönt att sitta. Vi tog dock ganska många pauser för att sträcka på oss och rasta och vattna hundar. 

Dag 1
Vi kom upp på eftermiddan till Nikkaloukta och bestämde oss för att gå med en gång mot fjällstationen som låg några mil bort. Men efter ca 1½ h vandring kom vi in i ögat på en storm och det blixtrade och åskade helt vansinnigt så vi slog läger och bestämde oss för att sova och fortsätta dagen efter. 

Dag 2
Vandringen fortskred och vi begav oss mot fjällstationen. Det är inte speciellt långt, men i en helt stenig terräng där man ständigt måste upp och ner för sten och kolla vart man trampar så är det SKITJOBBIGT! 
Vi kom ju tillslut fram till fjällstationen i jättefint väder. Efter regn kommer solsken? Jodå det stämmer :)
Vilken lättnad tänkta jag då. Vi fick vila! Men vi hade ju bergbestigningen dagen efter!




Påväg igen efter lite kartnavigering och vattenpaus




V och Ebba Dag 2
 

Bergen ångar

 

 

Lägret vid Kebnekaise fjällstation

Dag 3
Vi påbörjar vår vandring mot Kebnekaises sydtoppen. Även känd som sveriges högsta berg/topp.
Först gick vi längs med ett av alla berg i bergmassivet, jobbigt men okej. Sen kommer vi till en jättebrant backa med massiva stenar efter att ha korsat en fors och lite renar o sånt. Halvvägs upp här tänker jag genast "att dom låter folk klättra upp här utan skyddsutrustning!!" Det var jättebrant, du höll ju dig i med alla fyra. Ett snesteg och du faller rakt ner i stenmassivet. Sån tur va så är inte backen så lång och jag är uppe efter typ en halvtimme. Efter detta kommer klättringen/Vandringen uppför berget Vierramvare, som är 1711 m.h.ö. 
Jovisst du måste bestiga helvetesberget som jag kallade det för att sedan gå ner för skiten igen och upp på sydtoppsberget som är ännu högre 2102m.ö.h för att vara nästan exakt.

Nästan helt uppe på sydtoppen så börjar det storma igen. Jag och V tog skydd i toppstugorna som ligger placerade på berget. Dom andra gick lite före och gick upp till toppen innan dom kom dyblöta ner till toppstugan.
Här får Ebba en kramp i benen och börjar halta rejält så hon får ligga i sängen där med dom andra medans jag och V gick upp till toppen när det slutat regna och hagla. Längst upp är det en glaciär som är snorhal!! Bara is överallt. Vi tog oss upp på toppen men vågade oss inte riktigt helt ut på kammen för vid denna tid så var det så dimmigt att inte ens såg våra egna fötter och ben. Och kammen är ganska smal med stup ner på vardera sida. Och åker du ner där så är natti natti för alltid!



Mariah och Mats på toppen av Kebnekaise

Så vi gick ner igen och hämtade upp dom andra. Vi satte skor på hundarnas fötter och Ebba fick vi bära i ryggsäcken eftersom hon haltade så. Tur det var den minsta hunden som fick skada och inte dom stora hundarna.

Tillbaka vägen gick ju dubbelt så snabbt, nerför nästan hela vägen som visserligen var jättejobbigt att behöva hålla emot när du redan är jättetrött i benen.

Och nerför det där partiet som jag beskrev som en halv dödsfälla med de stora stenmassiven... Där fanns det snö kvar så jag gjorde så att jag kastade mig ut och åkte kana på rumpan i typ 50 knyck!! På Kebnekaises hemsida stod det att man kunde åka nerför men att man var tvungen att bromsa rejält annars hamnade man i stenmassivet och där skadar men ju sig ganska allvarligt. Jag hade ingen ork kvar i kroppen för att ta mig ner för dödspartiet så jag slängde mig ut och lyckades stanna upp med några meters marginal.
Never again!!!!!



Bilden gör inte berget rättvisa för det var jättebrant.. och till höger är helvetesberget som vi var tvugna att gå uppför innan sydtoppen

Efter den rutchkanan så var inte långt till lägret kändes det som. Man är helt slut i kroppen och går som i en tunnel, ser och hör inget typ.

Den natten sov jag som en stock.

Dag 4
Vandringen tillbaka från fjällstationen till Nikkaloukta. Inte lika jobbig som dit vägen men skittråkig.. Just då ville man inget annat än att komma till bilen och hänga av sig packningen.
Vi kom till bilen och det kändes som världens befrielse. Vi satte av mot Kiruna och beställde vad som kan upplevas som världen godaste pizzor. Pizza har aldrig riktigt varit så gott som när man ätit frystorkat i 4 dagar.

Efter detta bilade vi hela natten ner till Åre där nästa äventyr väntade... Läs del 2.



Jag och Amber i stigning med Kebnakaisemassivet i bakgrunden