Leo har tappat din först tand
Leo 6 år
Jytte har startat sin andra agilitytävling
Även denna tävling gick bra. Catarina Toumisto var domare och hennes banor är alltid lite luriga att komma ihåg för mig. Flera hinder används flera gånger och banan går mycket runt och runt. Inte min typ av bana riktigt då jag är lite snurrig till att börja med och tycker att det är krångligt att komma ihåg banorna då. :)
Första loppet (Hopp) gick bra. Jytte lyssnade bra och det var mest jag som klantade till oss. Hon får 5 fel i slalom då jag ger henne världens taskigaste vinkel in... men men.. sen precis i slutet så glömmer jag av banan och stannar upp och försöker kolla på numrena i backen men då det redan för sent. Jag hade redan tagit fel väg!!
Disk! Mattes minnes fel.. :)
Andra loppet agility höll jag på att skicka henne fel en gång till när banan gick runt och runt. Sån tur va så kom jag på mig själv precis innan och jag hann vända henne och styra henne rätt. Trots nästan 10 meters fel väg så har hon snabbast tid. Vinst i hoppklassen!! Duktig hund!
Leo har börjat fotbolls skola för första gången
Jättekul att se honom. Han verkar tycka att det är jätteskoj.
Leo syns knappt i bilden. Och det gör inte heller 2/3 delar av barnen. Hur många unger som helst på fotbollsskolan.
Jytte har startat sin första agilitytävling.
Nu gillar ju jag Tomtens BHK för det går alltid bra för mig där.. J
Även denna gång. Det var en öppenklass hopp och agility.
Först ut var agilityklassen. Jytte sköter sig exemplariskt genom hela banan. Lyssnar på precis allt jag säger och hon gör tajta fina svängar och väntar på släpp på kontaktfälten. Precis i slutat av banan gör jag en liten dundertabbe och hamnar alldeles för långt in i slalomet när hon går in och blir stressad och går ur slalomet. Skickar in henne en gång till men hon går ur igen… Vet inte varför men hon blev väl säkert stressad av mig jag har en tendens att bete mig annorlunda på tävling och träning J.. resten av banan går jättebra och jag är väldigt nöjd med henne så hennes första tävlingslopp. Placering 8 av 17.
Hoppklassen så funkar allt lika bra som tidigare loppet.. Lite i huvudet hade jag att hon blev väldigt stressad av mig och mitt beteende på banan. Så jag bromsar upp henne igenom hela banan och ser till att jag är lika lugn som på träningarna. Och det funkade utmärkt. Trots flertalet fällor i banan sköter hon det galant och lyssnar på mig före och efter varje hinder. Placering 3 av 17.
Va nöjd jag var när jag åkte där ifrån!! Vilken hund! Hennes första tävling och allt går galant typ..
Jytte har börjat rymma…
Inte jättelångt ifrån där jag bor så finns ett övningsfält som militären äger. Vet inte hur många mil lång och bred den är men enorm iaf.
På denna brukar vi promenera och träna hund på. Just eftersom det är mycket gärden och skog.
Och vid 2 tillfällen det senaste så har Jyttejävel börjar rymma. Hon bara drar.
Första gången så var det när jag och 2 vänner var ute med våra sammanlagt nånstans över 10 hundar var ute och gick. Alla går gemensamt i en stor flock. Helt plötsligt försvann Jytte. Hon var borta nån halvtimme innan jag hittade henne. Hon hade väl sniffat upp mig på vägen och kom tillbaka några hundra meter från våra bilar.
Först tänkte jag att vi är ju i skogen och hon blev säkert intresserad av nått vilt som hon spåra iväg på…
Allt gott och hon kom tillbaka efter en lång väntan.
Sen en annan gång så åkte jag och hon själva till skogen för att gå en promenad, hon springer omkring fram och tillbaka och rätt som det är när hon springer framför mig så bara tar hon supersats och börjar kuta, först rakt fram och sen 90 graders vändning rakt in i skogen. Och där försvinner hon och kommer inte tillbaka även när jag ropar på henne.
Efter typ en halvtimme så kommer hon tillbaka.
(Denna plats i skogen är inte densamma som vid första tillfället) Och inget vilt fanns det heller så mycket liv som vi hade för oss.
Min undran är då.. varför får hon för sig att bara dra. Och försvinna!?!? Skithund!
Och jag hoppas att detta bara är en fas i tonåren och att hon testar lite. Och testar färdigt!!
Återupplivningsförsök 2? Del 1
Ja… kollar ner på tidigare inlägg och ser att återupptagning av bloggen inte blev speciellt långvarig.
Av nån anledning vill jag inte stänga ner bloggen trots att jag inte skriver nånting iden, förutom de enstaka inläggen nån gång per år. Men denna gången ska jag försöka bättre mig,, Öhh..ja typ!
Det är ju lite tragiskt att jag inget skriver i den eftersom jag egentligen gillar att skriva ”Dagbok” som en minnessammanfattning av livet då mitt minne faktiskt är lika med noll.
Så här kommer en kort resumé av det gångna året.
Nu ska vi se…. Jag skrev senast i somras… strax innan jag drog med mina närmsta vänner på en JÄTTE JÄTTE LÅNG bilresa upp till Kiruna och Kebnekaise. Vi åkte direkt efter jobbet en fredag eftermiddag och bilade ett helt dygn nonstop till Nikkaloukta som det så fint heter innan vi packade på oss vandringsryggsäckarna och började traska mot fjällstationen.
Jag, V och 3 vänner. Alla med var sin hund.
Mariah med Bubblan, Mats & Flisa, Jag & Amber, Gurra & Vegas och V med Ebba
Jag hade med mig min bästa Amber och V hade med sig Ebba. Jyttejävel fick stanna hemma då jag ansåg att hon var lite för liten för denna otroliga påfrestning. Men nästa gång så….
Vilken vansinnesresa! Ett dygn i bil är ju inte jätteskönt att sitta. Vi tog dock ganska många pauser för att sträcka på oss och rasta och vattna hundar.
Dag 1
Vi kom upp på eftermiddan till Nikkaloukta och bestämde oss för att gå med en gång mot fjällstationen som låg några mil bort. Men efter ca 1½ h vandring kom vi in i ögat på en storm och det blixtrade och åskade helt vansinnigt så vi slog läger och bestämde oss för att sova och fortsätta dagen efter.
Dag 2
Vandringen fortskred och vi begav oss mot fjällstationen. Det är inte speciellt långt, men i en helt stenig terräng där man ständigt måste upp och ner för sten och kolla vart man trampar så är det SKITJOBBIGT!
Vi kom ju tillslut fram till fjällstationen i jättefint väder. Efter regn kommer solsken? Jodå det stämmer :)
Vilken lättnad tänkta jag då. Vi fick vila! Men vi hade ju bergbestigningen dagen efter!
Påväg igen efter lite kartnavigering och vattenpaus
V och Ebba Dag 2
Bergen ångar
Lägret vid Kebnekaise fjällstation
Dag 3
Vi påbörjar vår vandring mot Kebnekaises sydtoppen. Även känd som sveriges högsta berg/topp.
Först gick vi längs med ett av alla berg i bergmassivet, jobbigt men okej. Sen kommer vi till en jättebrant backa med massiva stenar efter att ha korsat en fors och lite renar o sånt. Halvvägs upp här tänker jag genast "att dom låter folk klättra upp här utan skyddsutrustning!!" Det var jättebrant, du höll ju dig i med alla fyra. Ett snesteg och du faller rakt ner i stenmassivet. Sån tur va så är inte backen så lång och jag är uppe efter typ en halvtimme. Efter detta kommer klättringen/Vandringen uppför berget Vierramvare, som är 1711 m.h.ö.
Jovisst du måste bestiga helvetesberget som jag kallade det för att sedan gå ner för skiten igen och upp på sydtoppsberget som är ännu högre 2102m.ö.h för att vara nästan exakt.
Nästan helt uppe på sydtoppen så börjar det storma igen. Jag och V tog skydd i toppstugorna som ligger placerade på berget. Dom andra gick lite före och gick upp till toppen innan dom kom dyblöta ner till toppstugan.
Här får Ebba en kramp i benen och börjar halta rejält så hon får ligga i sängen där med dom andra medans jag och V gick upp till toppen när det slutat regna och hagla. Längst upp är det en glaciär som är snorhal!! Bara is överallt. Vi tog oss upp på toppen men vågade oss inte riktigt helt ut på kammen för vid denna tid så var det så dimmigt att inte ens såg våra egna fötter och ben. Och kammen är ganska smal med stup ner på vardera sida. Och åker du ner där så är natti natti för alltid!
Mariah och Mats på toppen av Kebnekaise
Så vi gick ner igen och hämtade upp dom andra. Vi satte skor på hundarnas fötter och Ebba fick vi bära i ryggsäcken eftersom hon haltade så. Tur det var den minsta hunden som fick skada och inte dom stora hundarna.
Tillbaka vägen gick ju dubbelt så snabbt, nerför nästan hela vägen som visserligen var jättejobbigt att behöva hålla emot när du redan är jättetrött i benen.
Och nerför det där partiet som jag beskrev som en halv dödsfälla med de stora stenmassiven... Där fanns det snö kvar så jag gjorde så att jag kastade mig ut och åkte kana på rumpan i typ 50 knyck!! På Kebnekaises hemsida stod det att man kunde åka nerför men att man var tvungen att bromsa rejält annars hamnade man i stenmassivet och där skadar men ju sig ganska allvarligt. Jag hade ingen ork kvar i kroppen för att ta mig ner för dödspartiet så jag slängde mig ut och lyckades stanna upp med några meters marginal.
Never again!!!!!
Bilden gör inte berget rättvisa för det var jättebrant.. och till höger är helvetesberget som vi var tvugna att gå uppför innan sydtoppen
Efter den rutchkanan så var inte långt till lägret kändes det som. Man är helt slut i kroppen och går som i en tunnel, ser och hör inget typ.
Den natten sov jag som en stock.
Dag 4
Vandringen tillbaka från fjällstationen till Nikkaloukta. Inte lika jobbig som dit vägen men skittråkig.. Just då ville man inget annat än att komma till bilen och hänga av sig packningen.
Vi kom till bilen och det kändes som världens befrielse. Vi satte av mot Kiruna och beställde vad som kan upplevas som världen godaste pizzor. Pizza har aldrig riktigt varit så gott som när man ätit frystorkat i 4 dagar.
Efter detta bilade vi hela natten ner till Åre där nästa äventyr väntade... Läs del 2.
Jag och Amber i stigning med Kebnakaisemassivet i bakgrunden
Återupplivningsförsök 2?? Del 2
Jag hade planerat resan i detalj och 2 äventyr till hade jag bokat för oss i Åre.. det var ju faktiskt på vägen hem.
Vi bilade som sagt hela natten efter vandringen tillbaka till bilen och ingen av oss luktade ju speciellt gott efter flera dagars vandring.
Så första stoppet blev på Åre äventyrsbad så vi hade en stor lust att bli rena från all svett och lukta gott igen!!
Här sitter vi på Holiday club i Åre. nyduschade!
Efter detta åkte vi runt och letade campingplats och gärna nära hunddagiset som vi hade bokat in alla hundar på när vi skulle iväg på aktiviteter, vi kunde ju inte gärna lämna dem i bilarna en sommardag.
Så vi hittade en campingplats typ 200m ifrån hennes hunddagis. Toppen!
Bilden nedan visar hur det såg ut när vi hängde våra kläder överallt på tork.
Det såg ut som nått zigenarläger :)
Dagen efter så var det dags för äventyr 1 i Åre, Forsränning!! I sveriges extremaste fors som man får åka med guide.
Vilken upplevelse!! Bland det roligaste jag gjort! Rekommenderas starkt.
Efter detta så bara slappa vi och åkte omkring i Åres affärer.
Dagen efter var det dags för sista äventyret, Zipline! Europas längsta och högsta tror jag det var. För er som inte vet vad zipline är så har man en sele på sig som man hakar på en lina 60 m upp i träden och slänger sig utför och åker med otroligt hög hastighet, typ 75 km/h... man landar på en plattform och sen hakar man på sig på nästa line och så åker man så nerför hela Åreskutan..
Detta avslutade våran resa. Kortfattat. Vi bilade hem igen och jag vågar nog påstå att detta var en av de bästa semestrarna jag haft.
Jytte uppdatering
Utöver resan så jag har lagt ner ganska mycket träning på Jytte. Hon är ju trots allt min arbetshund nu när Amber gått i pension och Ebba är ju en pinscher i ett nötskal och tänker minsann inte träna om inte hon vill!!! Så det så! (För det mesta vill hon ju träna men inte med mig bara, Skithund J )
Agilityträningen går bra och jag har fokuserat mycket på vissa saker och mindre på andra. Nu i efterhand när hon har lite mer vana känns det som att det är lättare att rätta till och hon är som tur va lite border collie lik och är lättlärd! J
Det ska bli kul att få tävla henne i höst och komma ut på tävlingar och kolla hur hon reagerar på att det är massa andra hundar överallt och människor framför allt.
Jag har till och med byggt upp en mini agilitybana i min trägård. (Jag har köpt nytt hus) Så nu tränar vi slalomingångar för fullt.
Lydnad funkar inte riktigt för oss. Hon vill inte gå nära och blir istället låg när man ställer ordentliga krav på henne. Vet inte om jag måste vänta lite med det innan hon kanske mognar mer i huvet. Stundvis går det bra men...
Däremot skogsarbete går ju jättebra.. Upplet på 20 föremål är ju inga problem… Och spår har vi precis börjat med. Personspår…. Och det går jättebra! Hon är jätteintresserad och spårar jätteduktigt. Provat blod några gånger men då blev hon låg och ville absolut inte. Får vänta nått halvår kanske.
Vallningen.. ja va ska jag säga.. Jag har hållt på och vallat och vallat varje vecka hela tiden och hon tänder inte till…. Jag har gjort allt så kravlöst som möjligt utan att låta henne gå över styr. Men vallningen fungerar inte för oss just nu. Hon har ett intresse för fåren men om jag är på henne för minsta lilla så stänger hon av helt och tittar inte ens åt fåren. Så nu under vintern trots att det varit barmark så har vi lagt det helt åt hyllan och bara låtit det vara. Så förhoppningsvis så kanske vi kan börja till vår/sommar igen. Just nu har jag vallhunden som inte vill valla.
Detta var mig en kort sammanfattning men jag har nog täckt det mesta.
Alla mår bra, Leo växer så det knakar och nu är det mindre än en månad kvar innan han fyller hela 6 år!! Han börjar skolan till hösten och ser jättemycket fram emot detta.
Tills nästa gång (när det nu blir).. God fortsättning och ha ett framgångsrikt tävlingsår!
Första vallintrycket
Jag anmälde henne och mig till en förberedande vallkurs som handlar vall lydnaden.
Nu tycker ju jag själv att jag har ganska så bra lydnad på henne som 9 månaders hund, men som jag befarade så sa instrutörerna till mig att det förmodligen kommer att avta. :)
Så fort dom får tändning på fåren och slutar fokusera på föraren så kommer den jobbiga biten. Det märkte jag inte av idag men kommer med all säkerhet att få göra. :)
Först hade vi lite lydnad runt fållan med fåren i, gick ju jättebra och jag kunde lämna henne liggandes vid fållan och gå därifrån. Hon hade mer fokus på mig än fåren. Hon kollade mest på dom som om de vore några konstiga varelser som det var bättre att kolla bort från.
Det hon var mest fokurerad på var ju att äta all skit på marken, jättemumsigt tydligen! För det gjorde hon i stort sett hela tiden idag, åt fårskit!
Sen så hade vi balansövning med hjälp av fållan, åter igen så sprang hon mest runt och fokuserade på skiten som hon ännu inte var mätt på...
Än hade hon istort sett ingen tändning på fåren och sprang mest runt med bajs i mun...
Efter en kort paus så släppte vi ut fåren och nu blev det genast lite roligare. Dom rörde ju på sig och sprang lite... Genast fick hon tändning och börjae lattja och finta lite med dom.
Balansövningen gick ju självklart bättre när hon blev lite fokuserad på fåren istället för skiten även om hon norpade en lite då och då.... :)
Här märkte jag pyttelite att min vardagslydnad började sila lite, men inte mycket som tur va
Överlag så var detta kurstillfället bra. Instruktörerna verkar jättebra och förklarar bra!
Ser fram emot nästa möte med fåren och förhoppningsvis har Jytte lite mersmak med.
Vallkurs
Karl-Erik Tibblin höll lite uppvisning med sin hund och som vanligt så blir man himla imponerad över vallhundens fantastiska egenskaper.
Märkte dock ganska snabbt att man var nog den enda i hela samlingen som inte har egen gård och egna djur.
Ann Awes som höll i det hela poängterade väldigt tydligt att det krävs träning mellan kurstillfällena för att uppnå resultat. Enligt mig ganska uppenbart på alla kurser och det tjatar ju vi om på våra kurser också.. :)
Tur att jag bor så nära Karl-Erik och på så sätt hoppas jag att jag kan få möjligheten att få träna flitigt mellan kurstillfällena!
Alla var väldigt trevliga och jag hoppas att jag och Jytte kommer att göra bra ifrån oss!
Återupplivning
Jytte börjar bli stor tjej och dokumentation av hennes träning kommer att uppta största delen av bloggen. Bilder på gårdagens agility träning kommer lite senare... När datorn samarbetar..:)
Så länge kommer en bild på Leo som denna våren har lärt sig cykla utan stödhjul.
Inte den roligaste bilden kanske. :) Kolla in mormors stilen på glasögonen med..
Jytte har "dille" på blomjord!
Detta har blivit lite av dagens höjdpunkt för henne.
Och det är minsann inte lätt att vara steget före henne då vi har 2 st krukor i noshöjd och jag inte står mellan dessa hela dagarna :)
Ska vi kalla detta agility kanske?
Kolla in detta!
http://www.youtube.com/watch?v=XqVLY8YfbEo
Leo talar.....
Mamma - Okej, du får berätta det för V så han också vet vad du vill.
Leo - Victor....
Victor - Ja Leo. Vad var det?
Leo - Ehhh.... Jag kommer inte ihåg vad jag minns.
Bajsproblem....
Jag har upptäckt ett litet problem här hemma. nu när det är såna mängder snö i Skövde så vill jytte inte alls bajsa ute. Vi kan vara ute jättelänge i väntan på att hon ska göra sitt. Men likt förbannat så bajsar hon istället det första hon gör när hon kommer in igen.
Gud så frustrerande att det ska behöva bli så... för hon signalerar tydligt när det är dax att gå ut och bajsa men hon gör det inte!!
Sen gör det ju inte saken bättre att hon snurrar runt när hon ska bajsa. Så hon sprider omkring det och lyckas alltid att trampa i det!!
Dessa valptider som kan vara så underbara påminner mig ständigt varför jag inte gillar valptiden alls!! Jag gillar ju inte valpar, jag gillar unghundar!! :) hahaha...
Det är tur att fördelen med träning osv överväger skiten.. :)
